MSB Karlstad

*000     nmi         3
*0014327
*007c 
*008030212s1997    sw     e     |||  0|
*020  $a91-7253-180-0$x91-7253-180-0
*0247 $2P21-415/02
*029  $a18565
*0410 $aswe$beng
*084  $aDofa$2kssb
*084  $aVpj-c$2kssb
*084  $aDof
*1001 $aTerjestam, Yvonne
*24500$aBarn och föräldrar berättar om att gå vilse$h[Elektronisk resurs] :$ben utvecklingspsykologisk studie : FoU rapport /$cYvonne Terjestam
*250  $a2002 års utg.
*260  $aKarlstad :$bRäddningsverket,$c2002
*300  $a39 s :$bill.
*500  $aProjekt: Barn och olyckor
*520  $aFöreliggande utvecklingspsykologiska studie baseras på intervjuer med 150 barn i årskurserna 2, 5 och 8. Frågorna gäller barnens tankar kring- och erfarenhet av att gå vilse. Barnen berättade också fritt kring en bild av ett barn i en skog. Nyfikenhet och verksamhetslustframstår som motiv vilka får barnet att agera mot #bättre vetande#. Dessa drivkrafter kan bli starkare än behovet av trygghet. De yngsta barnens funderingar visar också hur viktigt det ärav de själv får utföra det beteende de skall lära sig. Annars är risken stor att de får kunskap som de inte vet när- eller hur de skall använda. Vidare framgår att fantasin träder in där inte kunskap finns. Agerandet blir då fantasistyrt snarare än kunskapsstyrt. Eleverna i årkurs femär präglade av realism och handlingsberedskap med stor tillit till egna förmågor. Övermod utgör en påtaglig fara i dessa åldrar där verksamhetsivern flödar och gränser testas.Risktagandets positiva kraft i utvecklingen tydliggörs också när den kommer till uttryck i experimentlust, äventyrlighet, lek och kreativitet. Bland ungdomarna i årskurs åtta syns en nyfunnen frihet i form av flexibilitet och förmåga att självständigt avsöka effektiviteten i olikatyper av agerande. Barnens förmåga att reflektera över vad som är effektivt beteende när man gått vilse är ett resultat av övergripande utvecklingsprocesser. En sådan process som också omfattar självständighet och kompetens, framträder i undersökningen. Förloppet visar hur barnen under olika faser i utvecklingen tänker kring "att gå vilse". (I) Barnet vet eller tror att det finns specifika beteenden som är korrekta men besitter inte kunskapen om dessa beteenden själv. Fantasin duger här lika väl som korrekt beteende. (II) Barnet besitter kunskap om det korrekta beteendet men detta är inte logiskt för barnet. (III) Barnet vet hur man skall agera om man går vilse och förstår varför. (IV) Barnet reflekterar kring effektiviteten hos flera olika typer av beteende. Kunskap om sådana förlopp är centrala för den förebyggandeverksamheten. Barnens föräldrar intervjuades också. De metoder man använde för att hindra barnen från att gå vilse var bristfälliga.
*546  $aMed sammanfattning på engelska
*59200$aNYTT$b2003-07-03$c2003-09-03
*59200$aRIB$b2003-07-03$c2003-07-03
*59200$akarlstad$b2004-05-11
*650 4$aBarnpsykologi
*653  $aGå vilse
*653  $aRiskanalys
*653  $aRiskhantering
*653  $aRiskvärdering
*7101 $bStatens räddningsverk$4oth
*850  $aSRV
*852  $cDof
*8567 $uL:\RIBXM\Doc\Filer\pdf\18565.pdf$zFulltext$2file$galias: LOCALFILE
*856  $fL:\RIBXM\Doc\Filer\pdf\18565.pdf$zFulltext
*9101s$bRäddningsverket$uStatens räddningsverk
*9101s$bRäddningsverket$uStatens räddningsverk
*9101s$bSRV$uStatens räddningsverk
*9101s$bSwedish National Rescue Services Board$uStatens räddningsverk
*9101s$bSwedish Rescue Services Agency$uStatens räddningsverk
*9101s$bSwedish Rescue Services Board$uStatens räddningsverk
*9101s$aRäddningsverket$uStatens räddningsverk
*9101s$aSRV$uStatens räddningsverk
*9101s$aSwedish Rescue Services Agency$uStatens räddningsverk
*9101k$bCivilförsvarsstyrelsen$uStatens räddningsverk
^