Hylla
Titel och upphov Mottagning / mellanlagring av miljöfarligt avfall : punkt 92.07.01 B, 92.07.02 B, 92.07.03 C, 92.07.04 C i miljöskyddsförordningen (SFS 1989:364)
Utgivning, distribution etc. Statens naturvårdsverk, Solna : 1991
SAB klassifikationskod
Annan klassifikationskod
Fysisk beskrivning
Serietitel - biuppslagsform Naturvårdsverket informerar, ISSN 99-0459652-2 Branschfakta (Naturvårdsverket), ISSN 99-1912325-0
Anmärkning: Innehållsbeskrivning, sammanfattning Innehåll : Kortfakta ; Branschpresentation ; Verksamhet, avfallsslag ; Miljöpåverkan ; Brand, haverier och katastrofutsläpp ; Hantering av MFA är förknippat med olika risker. En god kännedom om de allvarligaste riskmomenten är en förutsättning för en korrekt utformning av såväl de fysiska mottagnings- och lageranordningarna, som arbets- och tillsynsrutinerna inom anläggningen. Vid sidan av okontrollerade läckage och därmed förknippade miljörisker torde den allvarligaste risken för omgivningen vara en eventuell brand i kemikalielagren. Situationer där allvarliga miljöstörningar kan uppkomma är: - Läckage från korroderade fat. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt klorerade lösningsmedel, saltlösningar och stelnade saltsmältor som ofta är starkt korrosiva. - Läckage från sönderfrysta fat, dunkar och liknande. Många avfall innehåller vatten och måste förvaras frostfritt för att undvika sönderförfrysning. - Utläckage från stumexploderade fat. Avfall med låg kokpunkt som förvaras i mörka fat kan - om de utsätts för direkt solstrålning - upphettas över kokpunkten och utveckla sådant tryck att faten sprängs. Exempel på sådana avfallär metylenklorid (kp ca 40 C), dietyleter (kp ca 35 C), petroleumeter (kp 35-40 C). Stumexplosioner kan också inträffa med fat som fyllts med kasserade sprayburkar och sedan förslutits. Genom att sprayburkarna ofta läcker lite kan ett övertryck skapas, vilket medför att fatet sprängs. - Brand, explosion o dyl. Utsläpp till luft av hälso- och miljöfarliga brandgaser och utsläpp till mark och vatten genom utläckande avfall eller spridning av förorenat släckningsvatten kan förekomma. En översiktlig genomgång av de viktigaste brandriskerna följer nedan : I lösningsavfallet kan förekomma ämnen med låg flampunkt, d v s ämnen som är lätt antändbara även vid låga temperaturer. Dessa ämnen, liksom många andra inom framför allt grupperna lösningsmedelsavfall, färg- eller lackavfall samt laboratorieavfall, tillhör brandfarlighetsklass 1 och måste hanteras med stor försiktighet. Beroende på hur stora mängder som lagras, brukar brandmyndigheterna ställa olika krav på skyddsavstånd, brandsäkra förvaringsskåp, gnistsäker elutrustning, anordningar för jordning av fordon före lossning och utlastning etc. Ämnen med låg flampunkt : Eter (dietyleter) -20° C, Bensin (petroleumeter) 0° C, Aceton -20° C, Etylacetat -4° C. Många lösningsmedel bildar explosiva blandningar med luft och är därför särskilt riskabla att handskas med. Ämnen med stort explosionsintervall - (volymprocent lösningsmedel i luft) : Koldisulfid (kolsvavla) 1,0 - 60 %, Eter (dietyleter) 1,7 - 36 %, Metanol (träsprit) 6,0 - 36,5 %, Aceton 2,5 - 13 %, Bensin 0,7 - 8 %. Brand kan även uppså vid häftiga kemiska reaktioner mellan olika ämnen eller till och med genom att vissa ämnen självantänds i luft. Ett självantändande ämne är vit (gul) fosfor, som ibland förekommer i laboratorieavfall. Fosfor brukar förvaras under vatten i glaskärl. Flera svårsläckta bränder har inträffat, när sådana glaskärl frusit sönder eller gått sönder genom ovarsam hantering. Exempel på kemiska reaktioner som kan förorsaka bränder och brandtillbud är: alkalimetaller + vatten; oxiderade oljor + fibrösa ämnen; salpetersyra + trä; ditionit + fukt + organiska ämnen; oxidationsmedel + reduktionsmedel; bränd kalk + fukt + organiska ämnen. Andra exempel på kemiska reaktioner som indirekt kan vålla brand genom att primärt explosiva gasblandningar utvecklas är: syra + metall vätgas; lut + metall vätgas; karbider + vatten kolväten. Både vätgas och kolväten bildar explosiva blandningar med luft. Ämnen som i sig själva är explosiva, och som därför måste hanteras med största varsamhet, är bl a pikrater (pikrinsyra och dess salter), nitroföreningar, klorater, peroxider och azider. Dessa ämnen och många fler med explosiva egenskaper återfinns inte sällan i laboratoriefall.
Term Miljöfarligt avfall Avfall Föroreningskällor Förorenande ämnen Lagring Miljö Föroreningar
Institutionsnamn
Uniform titel Mottagning/mellanlagring av miljöfarligt avfall Miljöfarligt avfall
Ägande institution
ISBN
*000 nam 3
*0012864
*008910805s1991 sw ze |00 0 swe
*020 $a91-620-9282-0$x91-620-9282-0
*029 $a5955
*084 $aPpdb-c $2kssb
*084 $aUhc-c$2kssb
*084 $aUhch-c$2kssb
*24500$aMottagning / mellanlagring av miljöfarligt avfall :$bpunkt 92.07.01 B, 92.07.02 B, 92.07.03 C, 92.07.04 C i miljöskyddsförordningen (SFS 1989:364)
*260 $aSolna :$bStatens naturvårdsverk,$c1991
*300 $a12 s.
*440 0$aNaturvårdsverket informerar,$x99-0459652-2
*440 0$aBranschfakta (Naturvårdsverket),$x99-1912325-0
*520 $aInnehåll : Kortfakta ; Branschpresentation ; Verksamhet, avfallsslag ; Miljöpåverkan ; Brand, haverier och katastrofutsläpp ; Hantering av MFA är förknippat med olika risker. En god kännedom om de allvarligaste riskmomenten är en förutsättning för en korrekt utformning av såväl de fysiska mottagnings- och lageranordningarna, som arbets- och tillsynsrutinerna inom anläggningen. Vid sidan av okontrollerade läckage och därmed förknippade miljörisker torde den allvarligaste risken för omgivningen vara en eventuell brand i kemikalielagren. Situationer där allvarliga miljöstörningar kan uppkomma är: - Läckage från korroderade fat. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt klorerade lösningsmedel, saltlösningar och stelnade saltsmältor som ofta är starkt korrosiva. - Läckage från sönderfrysta fat, dunkar och liknande. Många avfall innehåller vatten och måste förvaras frostfritt för att undvika sönderförfrysning. - Utläckage från stumexploderade fat. Avfall med låg kokpunkt som förvaras i mörka fat kan - om de utsätts för direkt solstrålning - upphettas över kokpunkten och utveckla sådant tryck att faten sprängs. Exempel på sådana avfallär metylenklorid (kp ca 40 C), dietyleter (kp ca 35 C), petroleumeter (kp 35-40 C). Stumexplosioner kan också inträffa med fat som fyllts med kasserade sprayburkar och sedan förslutits. Genom att sprayburkarna ofta läcker lite kan ett övertryck skapas, vilket medför att fatet sprängs. - Brand, explosion o dyl. Utsläpp till luft av hälso- och miljöfarliga brandgaser och utsläpp till mark och vatten genom utläckande avfall eller spridning av förorenat släckningsvatten kan förekomma. En översiktlig genomgång av de viktigaste brandriskerna följer nedan : I lösningsavfallet kan förekomma ämnen med låg flampunkt, d v s ämnen som är lätt antändbara även vid låga temperaturer. Dessa ämnen, liksom många andra inom framför allt grupperna lösningsmedelsavfall, färg- eller lackavfall samt laboratorieavfall, tillhör brandfarlighetsklass 1 och måste hanteras med stor försiktighet. Beroende på hur stora mängder som lagras, brukar brandmyndigheterna ställa olika krav på skyddsavstånd, brandsäkra förvaringsskåp, gnistsäker elutrustning, anordningar för jordning av fordon före lossning och utlastning etc. Ämnen med låg flampunkt : Eter (dietyleter) -20° C, Bensin (petroleumeter) 0° C, Aceton -20° C, Etylacetat -4° C. Många lösningsmedel bildar explosiva blandningar med luft och är därför särskilt riskabla att handskas med. Ämnen med stort explosionsintervall - (volymprocent lösningsmedel i luft) : Koldisulfid (kolsvavla) 1,0 - 60 %, Eter (dietyleter) 1,7 - 36 %, Metanol (träsprit) 6,0 - 36,5 %, Aceton 2,5 - 13 %, Bensin 0,7 - 8 %. Brand kan även uppså vid häftiga kemiska reaktioner mellan olika ämnen eller till och med genom att vissa ämnen självantänds i luft. Ett självantändande ämne är vit (gul) fosfor, som ibland förekommer i laboratorieavfall. Fosfor brukar förvaras under vatten i glaskärl. Flera svårsläckta bränder har inträffat, när sådana glaskärl frusit sönder eller gått sönder genom ovarsam hantering. Exempel på kemiska reaktioner som kan förorsaka bränder och brandtillbud är: alkalimetaller + vatten; oxiderade oljor + fibrösa ämnen; salpetersyra + trä; ditionit + fukt + organiska ämnen; oxidationsmedel + reduktionsmedel; bränd kalk + fukt + organiska ämnen. Andra exempel på kemiska reaktioner som indirekt kan vålla brand genom att primärt explosiva gasblandningar utvecklas är: syra + metall vätgas; lut + metall vätgas; karbider + vatten kolväten. Både vätgas och kolväten bildar explosiva blandningar med luft. Ämnen som i sig själva är explosiva, och som därför måste hanteras med största varsamhet, är bl a pikrater (pikrinsyra och dess salter), nitroföreningar, klorater, peroxider och azider. Dessa ämnen och många fler med explosiva egenskaper återfinns inte sällan i laboratoriefall.
*59200$aRIB$b2002-10-28
*59200$aRETRO$b2002-10-28
*59200$auppdateringsbas$b2004-05-11
*650 4$aMiljöfarligt avfall
*650 4$aAvfall
*650 4$aFöroreningskällor
*650 4$aFörorenande ämnen
*650 4$aLagring
*650 4$aMiljö Föroreningar
*7101 $bStatens naturvårdsverk
*730 $aMottagning/mellanlagring av miljöfarligt avfall
*730 $aMiljöfarligt avfall
*850 $aSRV
*852 $cUhc
^
Det finns inga omdömen till denna titeln.
Klicka här
för att vara den första som skriver ett omdöme.